16/4-19 tisdag

Den eviga men behövliga väntan. Det med att man ska vänta 48 timmar sedan senaste symptom tycker jag är jättebra. Jag kan tycka att 72 timmar är ännu bättre. 

Men.... fast jag vet att alla ska vara hemma minst 48 timmar innan man går tillbala till arbetet så får jag ändå smått ångest av att vara hemma. I går och i dag mår jag bra. Då borde jag ju inte vara hemma utan jobba. Men jag hade nog inte varit speciellt populär om jag kom tillbaka för tidigt. Men ändå så finns den där känslan av att jag borde vara på jobbet. Jag försöker skaka av mig känslan och intalar mig själv att jag gör rätt som är hemma 48 timmar. 

 

Så i dag kommer dagen bestå av att vila och peppa införa jobb i morgon. 

 

Hoppas ni alla får en bra dag!

 

Vår fina fina tjej med Dante.