22/6-17 Stressen
Det Jag skriver nu, är väldigt känsligt. Men tycker ändå man ska prata om sånt. Så här har ni något att läsa..
Allt började för länge sen då min kropp var så himla konstig. Jag var yr och kände mig jätte lustig från och till. Kunde inte alls förstå varför eller vad det var. S fick komma hem från jobbet en kväll för jag inte kunde andas ordentligt. Det kom och gick länge och en dag när jag gjorde mina naglar hos min snälla J så berättade jag hur jag mådde och hon sa på en gång stress. Jag har och är väldigt stressad så jag tänkte att så kan det ju vara. Men känslan i kroppen försvann men sen kom den tillbaka som ett slag i ansiktet. Inte som en yrhet eller som en lustig känsla utan som en stor fet ångest attack! Jag har aldrig varit med om att känna som jag gjorde. Under den helgen som jag kände detta fick jag "attacker" flera gånger och jag trodde verkligen att jag skulle dö.
Det var så sjukt obehagligt, det kändes som jag stod bredvid mig själv och såg på mig själv. Att jag var där men ändå inte. Jag kunde gå i en affär och helt plötsligt bara sköljde det över mig som en våg och jag fick hjärtklappning, sjukt orokänsla i kroppen och mådde riktigt dåligt. Efteråt mådde jag jätte konstigt och skakade flera minuter efter.
Efter den helgen ringde jag faktiskt vc för jag blev så rädd. De frågade en massa och jag sa att jag är rädd att dö när jag får dessa attacker. Så på 1.5 veckas tid fick jag en tid hos en underbar människa som skulle hjälpa mig att få verktyg till att handskas med min stress. 3 gånger var jag där och herregud alltså. Första gången jag träffade honom så 10 min in i mötet stor grät jag. Allt bara kom! Dessa 3 gånger har varit så fruktansvärt bra. Varje gång jag varit där så har jag känt mig bättre. Men långt ifrån helt bra. Men kan varmt rekommendera KBT!!
För kunde jag hantera stress väldigt bra. Ha 100 bollar i luften samtidigt. Men nu... nu räcker det med att ha en sak för mycket för att jag ska få en "attack". Att något inte gått min väg som ett u i skolan. Det kan sänka mig totalt och det gjorde det aldrig förr. Jag är fruktansvärt känslig och vill verkligen inte ha dessa attacker. Men det blir bättre och nu när jag får de så blir jag inte rädd. Jag ser det som ett varningstecken att jag måste lugna ner mig. Låta det som jag håller på med få vänta och bara fokusera på att komma ner i varv. För usch att ha ångest stress ångest eller vad man ska säga är inte kul!
Att jag skriver om detta är för att jag orkar inte hålla en falsk fasad utåt. Jag är bara människa. En väldigt stressad människa som inte orkar hålla humöret uppe hela tiden. Mycket har hänt under en kort period och även sånt som hänt för flera år sen kommer ifatt mig och min kropp klarar inte av allt.
Något jag verkligen tycker är viktigt är att ta hjälpen!! Mig har det verkligen hjälpt!
Allt man ser utåt är inte alltid det som finns på insidan!
